Showing posts with label studiemedel. Show all posts
Showing posts with label studiemedel. Show all posts

Wednesday, 19 September 2007

CSN: "Återbetalning frivillig!"

Faster Sven läser på svd.se att CSN avbryter sin indrivning av skulder från personer som i dag är bosatta i England och USA.

"Det är kostsamt och komplicerat att gå vidare rättsligt i USA och England," säger Ulf Ståhl, biträdande chef för CSN:s Umeåkontor, som har ansvar för indrivningsfrågorna.

Det är det säkert, Ulf, och om du vill att livet ska vara okomplicerat, ska CSN göra precis som tänkt, men ditt jobb är väl inte att göra det enkelt för dig? Om du tror det, ska du ha sparken, och det snabbt, för vad gäller kostnaderna är det MYCKET dyrare att inte tänka i termer av incitament. De signaler som nu sänds ut till studielånstagare, får konsekvenser som du inte kan överblicka, du ynklige tjänsteman.

Det blir allt tråkigare att betala Faster Svens skatt...

Tillägg 1: Den som flyttar hem till Sverige från England och är skyldig drottningen skatt, kan räkna med att få höra av svenska myndigheter om saken. Visst borde England kunna återgälda denna tjänst? Jag misstänker att kreativiteten hos Centrala Studienödsnämnden inte riktigt är vad den borde vara. Lägg ner! Det går bra att låna i bank, något som också skulle föra med sig en sund riskbedömning för den som tänker sig fyra-fem softa år med social-genus-psyko-pseudo-kvasika och ring i läppen.

Tillägg 2: Att på csn.se hänga ut de som vägrar betala med namn, belopp och personnummer, skulle få en del av de saknade miljonerna att börja rulla in över nationsgränsen...

Saturday, 4 August 2007

Examenspremie? Nej, tack!

SvD bjuder idag på en liten TT-artikel, där utbildningsminister Lars Leijonborg "vill att ambitiösa studenter ska få en särskild examenspremie. Syftet är att få ut fler människor på arbetsmarknaden."

En examenspremie till den som inte drar benen efter sig under sin utbildning är mycket riktigt ett incitament för att ta examen i tid, men det var ju inte det i sig som var syftet. Ett starkt incitament för att ge sig ut på arbetsmarknaden är att man efter sin utbildning inte har några pengar. Detta incitament rycker utbildningsministern glatt undan genom att sticka en bunt krispiga tusenlappar i handen på den lika förvånade som nyblivne akademikern.

Det talas om att man i stället för kontanter ska efterskänka en del av studieskulden, men man behöver inte vara skolad i nationalekonomi för att förstå att det, möjligen med undantag för en viss irrationell psykologisk effekt, är samma sak.